Någons cigarettrök har letat sig in genom mitt tidigare öppna fönster och jag orkar verkligen inte sätta korsdrag. Inte när det regnar. Röken märks väl ändå inte om en stund…

Det är verkligen mörkt ute. Alla gatlyktor tändes för länge sedan och här inne har jag mina IKEA-spöklampor bredvid mig. Allting går så himla fort.

När jag var liten brukade jag och mina kompisar försöka fånga alla löv som föll från träden innan de nådde till marken, och tävlade om vem som fångat flest. Vi brukade också rafsa ihop stora högar som vi kastade oss i och begravde varandra under, och vi hade lövkrig nästan varje dag. Tänka att det kanske var 8 år sedan. Visst är det ingen stor siffra, men det är ändå halva mitt liv!

Många klär sig fint på hösten, i stora stickade koftor och halsdukar, benvärmare och kängor. Jag använde min svarta tyllkjol i två lager jättemycket förra och förr-föra året och tjockare strumpbyxor ska införskaffas så att jag kan ha den på mig igen. Knästrumpor tycker jag också mycket om.

I stunden sitter jag och lyssnar på musik. The Perishers är jag helt såld på. ”Trouble Sleeping” spelas i hörlurarna just och den har jag många minnen som följer med.

Nu börjar det bli dags att krypa under täcket. Jag är egentligen inte särskilt trött, men det är skönt att bädda ner sig ändå.

Imorgon är en ny dag.

För några dagar sedan fick jag mig en tankeställare. Jag nämnde under en konversation med en person att jag är dålig på att läsa och att jag alltid avskytt de skoluppgifter som gått ut på att hela klassen ska läsa en text var och en för sig under tystnad och sedan gå igenom innebörden högt tillsammans. Den sista biten har jag nästan aldrig hunnit med eller också har jag slarvat mig igenom hela texten utan att förstå vad den handlat om. Kass, värdelös och sämst... Varje gång. Men personen jag pratade sa så här: "Sigrid, du är inte dålig på att läsa, vi båda vet att du kan läsa. Du läser bara långsamt". Efter en stund sjönk det in, och ja. Jag läser bara långsamt.