Det vackraste

Jag vandrar genom korridoren, följer de långa gångarna som längst fram ser pyttesmå ut men blir växer ju längre man kommer. Jag kikar in genom de olika glasdörrarna på vägen, granskar allt som är nytt. Vi hade ingen skolmatsal på min skola, istället åt vi i klassrummen. Undrar om de har bestämda bord? Vi fortsätter och kommer efter inte så mycket letande fram. Ett klassrum öppnar sig och barnen strömmar ut. Efter kommer en kvinna som ser snäll och glad ut. Hon hälsar presenterar sig glatt. Jag svarar på samma vis och sedan går vi in. Hon tar fram papper och penna och antecknar samtidigt som hon ställer frågor. Jag svarar att jag kommer från Göteborg, att jag bara har bott här i tre månader, att jag har tagit lite sånglektioner förut fast i liten grupp och efter några minuter börjar vi. Hon tar fram en svensk låt som jag känner till. Vi sjunger, går igenom andningsövningar, pratar och vips. Trettio minuter går fort när man har roligt. Jag får med mig en läxa hem och en låt som jag ska öva på. Vi säger hejdå för den här gången och vi ses nästa vecka. Vi går en annan väg ut, bort över skolgården och tillbaka i bilen. När jag sitter där känner jag mig glad. Äntligen får jag göra det här igen.

Hallon och choklad

Idag vågade jag mig för första gången på att baka whoopies. Det är lite som en enklare variant av makroner; två små kakor med en fyllning mellan. Det var inte särskilt svårt. Perfekt att ge bort i present också.

Rödsprakande och gula färger

Jag har varit jättesjuk, fick till och med ligga på sjukhus ett par nätter. Riktigt otäckt, jag har inte varit sjuk på flera år. Nu mår jag bättre, men har inte haft mycket ork. Jag har inte kommit utanför dörren mer än för att åka och handla, men jag har det ganska bra ändå. Min vetekudde går i mikrovågsugnen flera gånger om dagen och jag dricker då och då ett par koppar te. Jag tar vara på min älskade höst så gott jag kan. På nätterna kan man se från fönstret hur en grävling går utanför och äter plommon som fallit ner på marken.
 
I torsdags såg jag en annons i tidningen; Jimmie Åkesson skulle samma dag komma och föreläsa och signera en bok han har skrivit. Det var väldigt tråkigt att det kom med så kort varsel, för jag hade gärna velat åka och lyssna. Jag är ingen anhängare till Sverigedemokraterna men det är inte fel att vara där ändå, snarare tvärt om ifall man blir så trångsynt att man inte ens kan tåla att höra var någon annan har att säga. Jag tror att det kan vara nyttigt. Nästa år råder mitt första val. Jag ska hålla utkik efter fler föreläsningar med andra politiker från olika partier så att jag kan ta del av det. Alla som orkar borde göra vad man kan för att det ska bli bättre.
 
I mina öron spelas "True Colors" och jag blir alldeles nostalgisk.

Kom, lilla fjäril

Du hade en gång en dröm
Men när du öppnade din hand
För att titta på den
Flög den sin väg
Till en början längtade du efter den
Du letade
Du saknade den
Men den kom inte tillbaks
Tiden gick och du glömde bort den
Men en dag såg du den sitta fast
Som en fluga i ett spindelnät
I en drömfångare
Och den väcktes till liv igen

Första september

Det är verkligen höst i luften, nu känner jag det. Luften har förändrats och det ser inte alls likadant ut utomhus. Två dagar i rad har jag fått borra in mig i en tjocktröja, och varma tekoppar har fått värma upp mina frusna fingrar. Jag överväger att investera ett par nya Dr Martens och jag önskar att det alltid kunde vara så här. Jag blir kanske lätt deppig när mörkret kommer, men åh. Jag kan inte känna mig mer hemma.
 
Mitt sista farväl...
 

...sommaren år 2013.