Jag vandrar genom korridoren, följer de långa gångarna som längst fram ser pyttesmå ut men blir växer ju längre man kommer. Jag kikar in genom de olika glasdörrarna på vägen, granskar allt som är nytt. Vi hade ingen skolmatsal på min skola, istället åt vi i klassrummen. Undrar om de har bestämda bord? Vi fortsätter och kommer efter inte så mycket letande fram. Ett klassrum öppnar sig och barnen strömmar ut. Efter kommer en kvinna som ser snäll och glad ut. Hon hälsar presenterar sig glatt. Jag svarar på samma vis och sedan går vi in. Hon tar fram papper och penna och antecknar samtidigt som hon ställer frågor. Jag svarar att jag kommer från Göteborg, att jag bara har bott här i tre månader, att jag har tagit lite sånglektioner förut fast i liten grupp och efter några minuter börjar vi. Hon tar fram en svensk låt som jag känner till. Vi sjunger, går igenom andningsövningar, pratar och vips. Trettio minuter går fort när man har roligt. Jag får med mig en läxa hem och en låt som jag ska öva på. Vi säger hejdå för den här gången och vi ses nästa vecka. Vi går en annan väg ut, bort över skolgården och tillbaka i bilen. När jag sitter där känner jag mig glad. Äntligen får jag göra det här igen.